Ögonläkaren

Idag var jag med Axel hos ögonläkaren, som jag skrivit tidigare i bloggen fick Axel en remiss till ögonläkaren på Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus. Detta eftersom han bara kunde se vissa av bokstäverna på de tre nedersta raderna. Ser man alla bokstäverna på den övre av de tre blir man godkänd, ser man däremot bara vissa på den övre och nästa rad får man remiss till ögonläkaren.

Axel var jätteduktig hos ögonläkaren, först fick vi sitta i väntrummet och där hade de byggt upp ett hus på hjul. Huset hade massor av fönster, dörrar och olika öppningar, i huset fanns en kulbana och genom öppningarna kunde man rulla en träkula och genom fönstren och dörrarna kunde man se kulans väg genom banorna, det tyckte Axel var väldigt spännande.

När det blev vår tur kollades hans ögon med en sån där apparat som de har hos optikern när man ska kolla synen. Efter det fick vi komma in i ett annat undersökningsrum där läkaren testade om Axels ögon sammarbetade genom att visa honom bilder med prickar i rött och grönt samtidigt som han hade ett par "magiska" glasögon med ett grönt och ett rött glas i. Det klarade han fint. Sedan var det dags för det vanliga syntestet, eftersom hon tyckte han var så duktig med bokstäverna fick han den här gången den sk KM-tavlan med 7 olika bokstäver i stället för HVOT-tavlan med fyra bokstäver som fanns på bvc. Detta gick också bra och hon blev väldigt imponerad över att han kunde säga alla bokstäverna i stället för att peka på dem på den lilla tavlan han hade i knät.

Efter att ha klarat av alla undersökningar fick han ögondroppar som skulle vidga pupillen så att hon skulle kunna kolla lite mer noggrant med den första apparaten. Ögondropparna sved lite och Axel blev lite ledsen men det gick snabbt över när han fick ett stort spindelmannen klistermärke. Medan ögondropparna verkade fick vi göra vad vi ville. Axel ville fortsätta leka med huset med kulbanan och senare gick vi ner till "piratskeppet" på bottenvåningen som han också tyckte var mycket spännande.

Axel sprang runt på skeppet och skrek "ANKA!", han menade förmodligen "ankare" och ville nog förmedla att det var "dags att lätta ankar".

När ögondropparna verkat var det dags för sista undersökningen och läkaren kunde inte hitta något fel på Axels ögon. Hon förklarade att barns ögon växer och i början är de allra flesta barn lite översynta (det vill säga att de ser bra på långt håll) men att det växer bort och de får normal syn för att senare kanske bli närsynta. Axel var lite översynt. Hon berättade också att det är 8 gånger större risk att barn med två föräldrar som ser dåligt behöver glasögon än barn som har två normalseende föräldrar.

Eftersom Axel såg normalt blir det ingen mer uppföljning förrän det ordinarie syntestet runt förskoleklassen. Om vi skulle märka att han började se dåligt skulle vi höra av oss direkt till ögonmottagningen på sjukhuset.