Måndagen den 2 maj 2011 var jag på överburenhetskontroll på antenatalenheten eftersom bebisen inte kommit ut än. Det gjordes ett ctg-test, sen fick jag vänta på läkaren (som den övriga personalen inte visste var han befann sig). Efter en stund kallade de in mig till en annan läkare och jag fick dra min historia för henne, hon erbjöd mig en undersökning för att se hur mogen för en förlossning jag var och eventuellt en hinnsvepning. Det var något som jag hemskt gärna ville och jag klev snabbt upp i gynstolen. Precis innan det var dags för undersökningen kom en barnmorska in och berättade att de hade hittat min läkare så det var bara att kliva ur stolen och dra på sig byxorna igen. Jag blev visad till ett annat väntrum där jag fick vänta en stund innan läkaren kom och visade mig till ett undersökningsrum där vi gjorde ett ultraljud som visade att bebisen hade det bra i magen. Även ctg-kurvan som tog tidigare var bra. Läkaren frågade hur jag mådde och jag sade "Egentligen vill jag bara ha en tid för igångsättning för nu har jag så ont av foglossningar och ischias att jag knappt kan sova på nätterna". Läkaren tittade på mig och sade att han skulle se när jag kunde få en tid. Jag blev väldigt överraskad eftersom jag hade fått intrycket av att han skulle bli svår att övertala till att ge mig en tid.
Jag blev visad ut i väntrummet igen och efter en liten stund kom en sköterska ut till mig med ett papper där det stod "Du är välkommen till igångsättning/induktion av förlossning tisdagen den 3 maj kl 7.30". Det var en sådan lättnad att få tiden till igångsättning att tårarna började rinna på mina kinder, äntligen skulle jag få träffa min efterlängtade dotter!
Även om det var precis vad jag hade längtat efter i flera veckor var det lite blandade känslor som kom. Lite rädsla inför den kommande förlossningen, skulle det gå bra, skulle hon vara frisk och skulle jag klara det även den här gången? Lättnad över att få slippa min tunga graviditetskropp och alla krämpor men framför allt lycka över att äntligen få träffa min dotter!
Eftersom vi nu hade fått en tid för igångsättning var det väldigt enkelt att ordna för killarna. De skulle vara på förskolan under dagen och sen skulle farmor och farfar hämta dem och vara med dem tills pappa kom hem.
Tisdagen den 3 maj strax innan 7 kom min svägerska Diana (Jespers brors fru) och hämtade mig och körde mig upp till förlossningen. Hon erbjöd sig att stanna kvar tills Jesper kom men jag sade att det inte behövdes men hon insisterade. Så vid 7.30 blev jag inskrivning på förlossningen och jag och Diana blev visade till ett förlossningsrum.
Barnmorskan kopplade mig till ctg:n som var normal och strax innan 9 gjordes en undersökning som visade att livmodertappen var halvt utplånad och öppen 1,5-2cm. Eftersom jag var såpass öppen kunde barnmorskan ta hål på hinnorna och fostervattnet såg fint ut. Jag började få lite lagom trevliga värkar som var ganska oregelbundna.
Strax efter 9 kom Jesper och vi bestämde senare att ta en promenad till cafeterian. Jag, Jesper och Diana gick iväg mot cafeterian i huvudbyggnaden men ingen var fikasugen så vi satte oss bara och pratade. Efter en timme började värkarna tillta lite och jag kände hur jag läckte allt mer fostervatten och började tycka det var obehagligt.
Strax innan 11 var vi tillbaka på förlossningsrummet och sade hejdå till Diana. Barnmorskan gjorde ytterligare en undersökning och livmodertappen var bara 1cm lång och jag var öppen 3-4cm. Nu fick jag chans att vila en stund men det dröjde inte länge förrän värkarna friskade i allt mer. Jag vankade av och an i rummet, gick mellan fönstret där en påse Ahlgrens bilar låg och handfatet på andra sidan rummet och hade en värk för varje varv. Det började bli svårt att hantera värkarna men jag vågade inte riktigt be om lustgas förrän strax innan 13.
Det var verkligen en lättnad att få lustgasen och den hjälpte mig att slappna av och tackla värkarna bättre. Jag minns att jag tänkte för mig själv att det verkligen var i grevens tid att jag fick lustgasen inkopplad. Samtidigt tyckte jag att det var lite svårt att tajma lustgasen med värkarna och funderade på om jag verkligen hade så mycket värkar som jag upplevde. Ctg:n var inkopplad men värkregistreringen stämde inte alls med min upplevelse av värkar så till slut struntade jag i att titta på siffrorna på ctg-kurvan och gick helt och hållet på min egen känsla och då började det fungera bättre samtidigt som värkarna blev allt starkare.
Det kom in lite olika barnmorskor och lyssnade på fosterljuden och kikade på ctg-kurvan. En av dem berättade att det snart var skiftbyte och jag skulle få en ny barnmorska. Jag sa att det snart var dags att höja lustgasen men tänkte för mig själv att jag nog skulle klara mig till skiftbytet.
Kl 15.00 var det skiftbyte och min nya barnmorska kom in och presenterade sig, jag fick höjt lustgasen och sade att jag gärna ville ha EDA men inte visste när jag skulle be om den. Barnmorskan sade att det kanske var dags att ringa narkosläkaren och vi bestämde att hon skulle göra det. När hon hade gått ut ur rummet började värkarna friska i ännu mer och jag hade många värkar som gick i varandra och jag sög lustgas så det slog härliga till. Jag minns att jag tänkte för mig själv att det var verkligen dags att be om EDA och att det nog var i sista minuten som hon gick iväg och ringde efter narkosläkaren. Vimmelkantig av smärtsamma värkar och lusgas skickade jag sms med en vän och skrev hur förlossningen framstred i mina trådar på familjeliv.se. Det kändes ganska lustigt att ligga med min smartphone och skriva inlägg samtidigt som jag tacklade värkar.
Efter en stund kom barnmorskan in igen och berättade att narkosläkaren skulle komma kl 16.00. Hon såg hur ont jag hade och hur tätt värkarna kom och fick mig att gå på toaletten i en värkpaus, det var välbehövligt. Värkarna blev allt starkare och kom allt tätare men gjorde inte så stor nytta egentligen.
15.55 kom narkosläkaren och förberedde inför EDA:n som lades 16.15. När EDA:n börjat verka avtog värkarna lite och jag kunde vila lite. 16.30 fick jag värkstimulerande dropp. Barnmorskan gjorde en undersökning och jag var öppen 6cm. Barnmorskan konstaterar att det är dåligt tryck i värkarna. Samtidigt kommer värkarbetet igång riktigt ordentligt och jag hinner knappt vila mellan värkarna och suger lustgas nästan konstant. Lustgasen är helt underbar och jag njuter av ruset jag får.
Barnmorskan är inne hos mig hela tiden för hon ser att det börjar hända saker. Hon går ut en stund efter 17-tiden och just då känner jag att nu börjar det bli dags, jag känner hur värkarna ändrar karaktär lite och har värkar nästan hela tiden. Just nu är lustgasen min bästa vän. Jesper finns hela tiden vid min sida och vimmelkantig som jag är märker jag honom knappt förutom när jag ber om vatten eller något annat. Jag sträcker ut handen och får en flaska i handen och kan dricka sträcker ut handen och släpper flaskan som Jesper tar emot.
När barnmorskan kommer in igen säger jag att det börjar bli dags, snart kommer bebisen och hon undersöker mig och jag har öppnat mig helt. Hon förbereder sig och gör iordning sängen, tillkallar en sköterska och sen är det bara att köra.
Barnmorskan guidar mig på ett jättebra sätt och säger till mig att jag inte får krysta, jag ligger och flåsar för att inte krysta, slappnar av med hjälp av lustgasen. Till slut säger barnmorskan att nu kan du börja krysta och vid varje krystvärk tar jag i för kung och fosterland. Jag minns inte hur många krystvärkar jag hade men efter 7 minuter av krystvärkar var min lilla dotter ute. Hon vred sig så att hon kom ut med ansiktet riktat uppåt och det var tydligen ovanligt enligt barnmorskan.
En alldeles underbar varelse kom upp på mitt bröst, alldeles varm och hal och lite kladdig och bara såå vacker. Det rann stora lyckotårar från mina kinder, äntligen var det över, äntligen hade vi vår underbara dotter hos oss och det var kärlek vid första ögonkastet. Älskade barn, som vi har längtat!
Hon fick ligga på bröstet hos mig ganska länge och snart var det dags för moderkakan att komma ut, den satt fast så barnmorskan drog i navelsträngen och klämde på magen och till slut lossnade den och kom ut hel och fin. Barnmorskan och sköterskan berättade att moderkakan hade en ovanlig form, den såg ut precis som ett hjärta och visade upp den för mig och Jesper.
Efter en stund började Idun söka efter bröstet och fick ganska snabbt kläm på hur man skulle göra, jag hade dessutom redan mjölk så det var bara att käka på.
Det var en fantastisk upplevelse och en jättebra förlossning, min barnmorska var riktigt proffsig och guidade mig genom utdrivningsskedet på ett alldeles fantastiskt sätt. Och nu är hon här, vår älskade dotter. Välkommen till världen älskade Idun!
