Idag blev en sån där dag som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Maken åkte på dagstur till stockholm vilket innebar att jag fick dra det tunga lasset med att lämna båda kidsen på sina respektive förskolor. Att lämna barnen på förskolorna är i sig inte jobbigt men när man ska lämna på två olika ställen som ligger ca 30-40 minuters gångväg (nuvarande gångfart) ifrån varandra då blir det en annan femma.
Axel var inte riktigt munter i morse och än det ena och än det andra var fel, det var strumporna, det var byxorna och det var stövlarna. När allt inte går som Axel har tänkt sig låser han sig och gnäller och skriker rakt ut, vilket påverkar alla i hans omgivning inte allra minst hans föräldrar som oftast får ta dessa frustrationsutbrott. Axels förskolelärare sa en bra sak i morse, att man kan när han får dessa utbrott säga till honom något i stil med att "Jag pratar inte det språket kan du prata så jag förstår, är du snäll?"
När Axel var lämnad var det bara att dra vidare till nästa förskola för att lämna Vidar, vi tog spårvagnen. Det gick ganska smidigt men eftersom vi redan var sena när vi gick hemifrån var Vidar inte på förskolan förrän 8.20 och jag rusade (läs sniglade) vidare till nästa punkt på dagordningen som var ett möte i gårda. Inte så långt att gå egentligen men fogarna och det dåliga väglaget ställer till det en del. Jag kom i lagom tid utan att behöva stressa.
Det var ett långt och givande möte och nästa punkt på dagordningen var att ta mig till barnmorskan för att lyssna på hjärtljud, ta diverse prover och mäta magen. Detta besök skulle vara kl 11.15 (trodde jag), jag fick skjuts in till Centralstationen och gick resten av vägen och var på barnmorskegruppen i lagom tid. När jag väl satt i väntrummet började jag fundera på om det verkligen var rätt tid, var det inte vid 14 tiden? I receptionen fick jag det bekräftat, visst var det kl 14 jag skulle vara där... tankspridd eller vad? Jag får väl skylla på graviditeten. Besöket bokades om till i morgon kl 12, så jag får vänta ytterligare en dag på att få höra lillans hjärtljud och om 10 dagar är det dags för ytterligare ett ultraljud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar