torsdag 12 augusti 2010

Fyrbarnsmamma för en eftermiddag

I förmiddags ringde min vän Alex och frågade om jag inte kunde ta med mig hennes yngste när jag hämtade Axel och sen hämta hennes äldste på hans fritids. Och det kunde jag ju, så först hämtade jag Vidar på hans förskola vid vallhalla. Sen bar det iväg till Axel och Elias på MFC och vidare till Jacob på vasagatan.

Det gick riktigt bra och killarna var jätteduktiga hela vägen hem. Axel och Elias gick och höll varandra i händerna och höll ordning på varandra. När vi hämtade upp Jacob gick de tre stora hand i hand hem till oss.

Väl hemma började killarna leka och jag satte igång med maten. Efter ett tag ville killarna titta på film, det blev Nicke Nyfiken! Mitt i alltihop dök en hantverkare upp för att kolla på vår lilla gästtoalett som vi ska renovera. Det tog sin lilla tid men det var egentligen bara bra för hantverkaren kändes riktigt seriös.

När hantverkaren gått var det bara att fortsätta med maten som blivit riktigt försenad, så till den grad att Vidar bröt ihop av hunger precis när vi skulle sätta oss och äta. En flaska välling blev hans räddning, och vår också för den delen. De andra pojkarna åt riktigt bra och snabbt för att sen fortsätta leka.

De sprang ut på gården och fick senare varsin glass och jag lyckades komma ihåg att plocka fram kameran.

Strax efter sju ringde Alex och sa att hon var på väg för att hämta upp sina killar, vi stod ute på gatan och väntade tills hon kom och plockade upp dem med bilen.

Vid det här laget var både Axel och Vidar rejält trötta och efter välling, pyjamas och tandborstning blev det marsch i säng.

Filmtajm, Elias, Jacob och Axel (Vidar sitter i sin fåtölj)

Glasspojkar, Axel, Elias och Jacob

Jacob är en underbar liten kille, tjejerna kommer att flockas kring honom när han blir större!

Vidar har hittat en snigel och alla killarna kommer för att titta!

Mini och Maxi letar sniglar!

2 kommentarer:

Emelie sa...

Va roligt!
Det är faktiskt väldigt ofta så att det blir enklare ju fler dom är :-)

tokboll sa...

Ja, visst är det så!