Idag bestämde jag mig hastigt och lustigt för att Axel skulle bli hämtad från förskolan innan Vidar. Det kan vara lite farligt att bara göra något så spontant särskillt när det gäller en fyraåring...
Min ankomst mottogs med ganska sura miner tills jag sade att vi skulle till "flodhästen" och han skulle få träffa BEA.
"JA! Mamma, Bea är min bästa kompis!"
Det var lite mysigt att sitta på spårvagnen tillsammans med min just för tillfället goa fyraåring, han babblade om ditten och datten och jag kom inte ihåg allt.
"Mamma, nästa gång vi åker spårvagn utan Vidar så vill jag att vi går på där bak"
"Jo, men det går ju inte när vi har cykelvagnen den är ju för bred. Vi måste gå på i mitten på första vagnen om det är en gammal spårvagn"
"Mmm"
Axel är tyst en stund och tycks fundera, till slut har han kommit på en lösning...
"Men mamma, om bakvagnen vill köra så kan framvagnen åka bakom och då kan vi gå på där bak!"
Framme vid Vidars dagis får Axel och Bea syn på varandra så fort vi kommer inom synhåll och det blir glada tjut. Alla barnen är ute på gården och leker i snön. Axel får träffa sin älskade Bea och dessutom några av hans gamla fröknar, däribland "Karin Banan". Efter en stund är det dock dags att bege sig hemmåt."Mamma, jag måste bara säga hejdå till min bästa kompis!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar