fredag 29 augusti 2008

Kaos

Totalt kaos kändes det som i eftermiddags på väg hem från dagis. Vidar är sjuk, snorig och har svårt att äta för att han är så snorig, svårt att sova har han också som om det inte vore nog så kräks han för att han har slem i halsen. Axel hade gjort nr 2 på dagis och ville byta hemma.

Idag hämtade jag med Axels vagn, ståbräda och bärsele. Då finns det några möjligheter att ta sig hem på. Axel står på brädan och Vidar sitter i vagnen, Axel står på brädan och Vidar hänger i selen eller att Axel sitter i vagnen och Vidar hänger i selen. Det blev mitten alternativet för Axel ville inte sitta, av förklarliga skäl.

Axel gillar att åka spårvagn så det gjorde vi. Vi har två typer här, de gamla vagnarna med trappor och de nya med låga golv. De senare är lättare att åka med när man har vagn och 2 barn. Klart som korvspad är det att det givetvis kommer en gammal vagn med trappor.

Ståbrädan ställer till problem när man ska dra upp den för trapporna, det är omöjligt. Som tur var fick jag hjälp omedelbart för en gångs skull. In kom vi trots att dörrarna höll på att stängas med Axel i spårvagnen och jag och Vidar på utsidan... Vagnen går inte att bromsa med ståbrädan på, så jag fick krångla av den samtidigt som Vidar satt i selen...

Väl på spårvagnen vill inte Axel sitta, av samma orsak som tidigare. Han står och håller sig men har svårt att hålla balansen, han får luta sig mot mig och hålla mig i handen, själv lutar jag mig mot ett räcke. Vidar kräks på sig själv, på mig, på Axel och på golvet i spårvagnen. Som tur är ska vi snart gå av.

Av kommer vi ganska smidigt i alla fall. Krångla på ståbrädan igen. Axel nästan skriker "Det gör ont!" Jag säger: "Ställ dig på brädan så går vi snabbt hem och sköljer bort det" Axel ställer sig på brädan och vi kommer utan missöden hem.

I duschen står Axel och gråter för att det gör så ont. Han blir väldigt lätt väldigt röd, och tyvärr har han svårt att säga till direkt efter han gjort nr2.

Allt gick bra till slut ialla fall, men ett smärre kaos var det ändå ett tag.

Inga kommentarer: