Alla som har barn som är runt 4år eller äldre vet ju hur en fyraåring är, kanske har man förträngt det om barnen är äldre men en fyraåring är en fyraåring.
Som fyraåring börjar man känna sig stor, man klarar mer och mer, så mycket att man nästan tror sig klara allt, självförtroendet är stort och man vill bestämma allt själv. Men det är inte alltid så lätt att vara fyra år, särskillt inte när man upptäcker att det man trott sig klara inte går utan hjälp. Inte heller blir det lättare när man inte får bestämma allt man vill, det finns alltid någon som säger sig veta bättre än en själv.
När allt inte blir som man tänkt tappar man ofta humöret, det kan gå på några sekunder sen är helvetet löst och slutar inte förrän det blivit någorlunda som man tänkt eller genom en avledande manöver från de där som tror (ibland är det faktiskt så) sig veta bättre.
Som mamma med uppgift att hämta från förskolan vet man inte alls hur fyraåringens humör är just vid tillfället för avhämtningen från förskolan. Vissa dagar går det helt smärtfritt, andra dagar nästan smärtfritt men en del dagar är rent ut sagt helvetiska. Det kan bero på många saker i vårt fall, att vantarna är blöta, att fyraåringen är hungrig, att han haft en dålig dag eller helt enkelt att han inte har lust att gå hem just när jag kommer för att hämta honom.
Varje dag är som ett lotteri, med flest nitlotter, det är med bävan jag går upp för den branta backen mot förskolan och kanske är det just därför som det ofta blir rätt tokigt, eller också inte... vem vet?
Som fyraåring börjar man känna sig stor, man klarar mer och mer, så mycket att man nästan tror sig klara allt, självförtroendet är stort och man vill bestämma allt själv. Men det är inte alltid så lätt att vara fyra år, särskillt inte när man upptäcker att det man trott sig klara inte går utan hjälp. Inte heller blir det lättare när man inte får bestämma allt man vill, det finns alltid någon som säger sig veta bättre än en själv.
När allt inte blir som man tänkt tappar man ofta humöret, det kan gå på några sekunder sen är helvetet löst och slutar inte förrän det blivit någorlunda som man tänkt eller genom en avledande manöver från de där som tror (ibland är det faktiskt så) sig veta bättre.
Som mamma med uppgift att hämta från förskolan vet man inte alls hur fyraåringens humör är just vid tillfället för avhämtningen från förskolan. Vissa dagar går det helt smärtfritt, andra dagar nästan smärtfritt men en del dagar är rent ut sagt helvetiska. Det kan bero på många saker i vårt fall, att vantarna är blöta, att fyraåringen är hungrig, att han haft en dålig dag eller helt enkelt att han inte har lust att gå hem just när jag kommer för att hämta honom.
Varje dag är som ett lotteri, med flest nitlotter, det är med bävan jag går upp för den branta backen mot förskolan och kanske är det just därför som det ofta blir rätt tokigt, eller också inte... vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar