...det är vad man känner sig när ens barn är tröstlöst och bara skriker oavbrutet. Lillebror, som idag är 2 månader och 10 dagar, har de senaste dagarna varit ganska missnöjd men det här tar verkligen priset. Han skrek nästan oavbrutet i en timmes tid, det är verkligen hjärtskärande att höra. Till slut somnade han av utmattning, kvar av skriket och gråten fanns den hysteriska andningen. Det gör så ont inuti och hjärtat går itu och tårarna rullar på mamma. Jag har aldrig under mina snart 2,5 år som mamma varit med om något liknande, storebror har aldrig varit så tröstlös.
Vad gör man när ens älskling är tröstlös och inget man gör hjälper? Det endag jag kunde komma på var att fortsätta bära och hålla om honom så att han skulle känna min kroppskontakt. Även om det inte hjälpte så kanske han inte kände sig så utlämnad och ensam. Jag hoppas att jag aldrig mer får uppleva det, förmodligen kommer det fler sådana utbrott men hoppas kan man ju alltid.
Det finns inget som är så stressande som spädbarnsgråt, de låter piloter lyssna på spädbarnsgråt för att de ska klara av alla stressade situationer med lugnet i behåll. Undrar just hur många mammor som är piloter? Borde inte alla mammor vara piloter då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar