Storebror och pappa har åkt iväg till farmor och farfar i sommarstugan så jag och lillebror får lite lugn och ro efter en mycket hektisk vecka utan barnomsorg för storebror. Pappa har jobbat hela veckan lång en del dagar har han tom jobbat över och inte kommit hem förrän mycket sent då båda killarna redan somnat för natten.
Vi har haft 2 kanonsköna dagar tillsammans, lugnt och skönt har det varit, så lugnt så att lillebror blivit uttråkad. Det blev till att sätta lillebror i bärselen och gå en promenad på stan. Lillebror fick sin dos av stimulans genom att titta på människor på stan och bilar och bussar som for förbi.
Idag var vi på stan för att byta ett par leggings som hade ett hål på ena benet. När vi kom till köpcentret stod det en kvinna med barnvagn utanför, barnvagnen hade tappat ena hjulet och jag frågade om jag kunde hjälpa till. Det var en plastmoj till bromsen på hjulet som ramlat av, jag lyckades fixa vagnen och hon var överväldigad av tacksamhet. Hon insisterade att bjuda på en kaffe. Vi tog en fika på ett närliggande fik. Hon hade en dotter som var 2 månader äldre än lillebror. Vi pratade om ditten och datten men sen blev det nästan lite pinsamt och vi tackade varandra och gick åt varsitt håll.
Jag tycker att det är självklart att man ska erbjuda sig att hjälpa till om någon ser ut att behöva hjälp. Tyvärr verkar det inte som majoriteten av svenska folket tycker det. Till exempel när man ska åka spårvagn och behöver hjälp med barnvagnen så är det i 9 fall av 10 ingen som erbjuder sig att hjälpa till och dessutom i 9 fall av 10 (av dessa 10% som faktiskt erbjuder hjälp) är personen som erbjuder sig att hjälpa till av utländsk härkomst. Ska det verkligen vara så här? Var har svenskarnas moral tagit vägen? Jag är stolt över mitt ursprung men ibland skäms man faktiskt för att vara svensk.
En stor kram till alla hjälpsamma personer där ute, utländsk eller inte, KRAAAM!
Postar en bild på 4 månader gamle lillebror:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar