torsdag 3 juli 2008

Klättring

Jag började intressera mig för klättring någon gång när jag var 15-16 år då jag gick en kurs i inomhusklättring på ungdomsgården där jag bodde. Från den dagen var jag biten och har ända sedan dess velat börja med klättring. Det blev inte av förrän ca 12 år senare, på våren (eller var det hösten innan?) precis innan jag blev gravid med storebror.

Jag började tillsammans med ett par dåvarande arbetskamrater. Vi startade med inomhusklättring, köpte utrustning och gick en topprepskurs. Så blev jag större och det kändes inte riktigt bra att klättra längre, så det blev ett uppehåll på ca 6-7mån. Men jag började igen efter storebrors födelse, han var med och satt i sin babysitter nedanför klätterväggarna. Så blev det en del utomhusklättring vilket gjorde det svårare att ta med storebror så det blev uppehåll igen. Så blev jag ju gravid med lillebror och då kändes det dumt att starta upp klättringen igen.

Under det senaste 1,5 året så har det blivit ganska sporadiska klätterturer för min del.
Igår fick jag ett sms från en av mina gamla arbetskamrater, "Vi ska klättra i utby i morgon, det vore kul om du hängde på!" Jag sade till barnens far att "Tar du båda barnen i morgon från kl 18, för jag ska ut och klättra?"

Vid 18 gav jag mig iväg, tog bussen till utby/gärdsås. Det var jätteskönt att komma iväg lite. Jag klättrade inte så mycket men jag tycker att jag lyckades riktigt bra för att vara så ringrostig. Det blev rätt många meter mellan mig och marken till slut, kanske 15-20m det är lite svårt att avgöra. Men det känns allt bra i kroppen nu och i morgon lär jag väl få plikta för min utflykt. Lite grillning och vuxensnack gör susen för en trött tvåbarnsmamma!

Väl hemma så berättar barnens pappa att det gått ganska bra. Lillebror somnade vid 18.40 och storebror som vanligt vid 19. Innan dess hade storebror brutit ihop i samband att jag gick (han ville också följa med och gå ut). Lillebror hade varit lite kinkig. Men jag skulle säga att det gått riktigt bra hemma! Hoppas bara lillebror sover länge till, för jag är inte riktigt redo för sängen ännu.

Inga kommentarer: