Fyrbarnsmamma för en liten stund...

Igår fick jag ett infall och bestämde mig för att hämta Axel först och sedan Vidar för att sedan gå vidare till gyllene M:et för middag. Tänkte att då kan jag ju lika gärna ta med mig Bea & Henry eftersom det är så nära. Så jag ringde mamma Therese och hon tyckte det var en bra idé. Pappa Ulf skulle ändå hämta dem ganska tidigt. Så jag hämtade först Axel och vi tog spårvagen till Vidars förskola, väl där hämtade vi Vidar och Henry, som går på samma avdelning, och sedan Bea som går på storbarnsavdelningen.

Tanken var att Vidar skulle sitta i vagnen, Henry stå på brädan och Axel och Bea gå. Men när Henry klev upp på brädan bröt Axel ihop så det slutade med att Henry fick sitta bakom Vidar i vagnen, Axel fick stå på brädan och Bea fick gå bredvid. Det blev minst sagt tungt att köra.

Inne på gyllene M:et gick det kanonbra i början, barnen satt vid ett bord medans jag beställde, vi fick in maten och sen kom pappa Ulf. Maten åts med olika engagemang, som vanligt åt Axel 6 pommes, luktade på hamburgaren och smuttade på colan. Vidar åt nog bäst av dem två. Både Bea och Henry åt också ganska bra.

På väg hem stannade vi till allihop för att klättra på några stenstatyetter och precis innan vi skulle gå vidar fick Bea spel och sprang rätt mot den trafikerade gatan, stannade på refugen och tittade bakåt mot oss, som för att få en reaktion. Då började pappa Ulf småspringa mot Bea som rusade ut på den trefiliga bilvägen! Gatan är tom men just som hon springer ut får bilarna på andra sidan gatan grönt och börjar åka mot henne, när pappa Ulf får tag i henne är bilarna kanske tio meter från dem även om de saktat ner farten. Mitt hjärta slår hejdlöst och jag blev jätterädd. När de kommer tillbaka får Bea sig en ordentlig utskällning och vi försöker förklara för henne hur farligt det hon gjorde verkligen var. Det verkar som om budskapet går in och man ser på henne att hon faktiskt blev riktigt rädd. Tårarna bränner bakom ögonen när jag tänker på hur nära en katastrof vi faktiskt var.

.

Innan vi skiljdes åt frågade jag om de hade något planerat inför lördagen (idag) och förklarade att jag skulle vara ensam med barnen och det hade varit roligt om Bea ville komma och leka. Vi bestämde att Bea skulle komma på förmiddagen och vara här hela dagen eftersom Therese och Ulf skulle kolla möbler till det nya huset.