Jaha, så har man varit på sjukhuset med Vidar igen då... det var egentligen ingen fara alls. Jag ringde sjukvårdsupplysningen för jag tänkte fråga efter tips på hur man kunde lindra klådan från kopporna och om det fanns något receptfritt alternativ till tavegyl. När kvinnan i andra änden av luren hörde hur lite Vidar druckit under dagen tyckte hon att någon borde titta på honom. Själv hade jag nog inte ens kommit på tanken jag var bara på jakt efter något receptfritt alternativ till tavegyl.
När jag pratat färdigt med henne var klockan strax efter 14, jag hämtar Axel kl 16. Det fanns ju inte en rimlig chans att jag skulle hinna till östra, vänta på min tur och tillbaka för att hämta Axel i tid. så jag ringde Jesper i stockholm för att berätta och dessutom fråga om farmor o farfar var i sommarstugan eller hemma. Det visade sig att de hade åkt utomlands enligt honom. Vem tusan ringer jag då!? Jag ringde Alex och André som var barmhärtiga nog att ställa upp. De hämtade Axel på dagis och det gick jättebra! Tusen tack!
Väl på infektionskliniken fick vi vänta i ett "smittskyddat" bås. När Vidar började gallskrika, vrida sig, spänna kroppen i en båge och kasta sig av och an i min famn kom det en sköterska och frågade om han ville ha glass! Jag sa att det var ingen idé eftersom han inte äter glass och jag får inte i honom någon vätska alls. Då sa hon att det skulle komma någon snart, mycket riktigt kom det en sköterska som frågade lite och strax efter fick vi komma in, (HEJA VIDAR!!)
När vi gick ut ur båset började han lugna ner sig något men inte helt och hållet. Han fick lokalbedövningsplåster i armvecken om han skulle behöva dropp. Efter en stund kom läkaren in och frågade om honom och undersökte honom. Sen frågade han faktiskt mig om jag tyckte att han skulle läggas in. Jag kände inte att det behövdes men bad honom skriva ut Tavegyl Så, turen till sjukhuset var inte helt fördjäves, men man åker ju in hellre en gång för mkt än för lite.
Visst, Vidar har ätit extremt dåligt MEN, han har inte varit slö på något sett utan bara grinig. När vi var på sjukhuset hade han druckit totalt 70ml max 100ml vätska på hela dagen. Men när vi åkte därifrån sörplade han i sig både vatten och festis och nu på kvällen har han dragit i sig en hel flaska välling *glad*
"Vad är detta på min mage?!"
2 kommentarer:
En sån liten prickis! Skönt ändå att vården tar en på allvar, eller hur?! Hoppas han kryar på sej snart!
Ja, han är väldigt prickig ;) Jag som trodde det skulle gå ganska smärtfritt med vattkoppor på Vidar, Axel klagade inte en endaste gång. Men Vidar har det många gånger värre, stackarn. Visst är det skönt att man tas på allvar, fast jag hade nog själv aldrig kommit på tanken att åka in med honom igår med tanke på att han inte var slö eller onåbar. Hoppas det var kulmen igår...
Skicka en kommentar